#SETT2014

SETT står för ”Scandinavian Educational Technology Transformation” och är Skandinaviens största mässa och konferens inom det moderna och innovativa lärandet. Det var tredje året i rad det ordnades i år, och jag har fått åka alla tre gångerna. Man hittar väl sina favoriter när det gäller mässor och konferenser, och SETT är min favorit. Jag tycker att de brukar ha bra föreläsare och det är smidigt att bo på hotellet precis intill så att man kan vara hela sina dagar på mässan. 

I år var vi ett stort gäng som åkte från Lund. Skolförvaltningen Lunds stad bjöd in till mingel i hotellets lobby första kvällen. Vi fick till uppgift att prata med folk vi inte kände om några olika frågor. Enkelt men väldigt trevligt.

bild på människor

Mingel Foto: Anja Ritzau

På själva mässan var Lund också välrepresenterat. Bland talarna fanns Olle Strömbeck, Anders Erenius (som ju arbetar i Staffanstorp nu, men som varit i Lund i många år), Jonas Hällebrand, Henrik Salling och Catharina Schill, och Johanna Karlén. Ingen dålig representation, alltså. Jag lyssnade på Olle, som som vanligt var briljant i sin framställning. Inte så mycket hur, utan mer att och varför. iPad i undervisningen handlade det om.

En man med ett hav av människor bakom sig

Olle Strömbeck – en selfie på SETT 2014

Anders lyssnade jag också på, han pratade om kreativitet och det gjorde han med bravur. Det som bet sig kvar efter Anders föreläsning var att han berättade att det ovanför Uppsala universitets ingång står: Att tänka fritt är stort men tänka rätt är större, men att Anders tyckte att det var dags att ändra det nu:
Att tänka rätt är stort men tänka fritt är större!
Det tar vi med oss Anders!

en man med ett hav av människor bakom sig

Anders Erenius – en selfie på SETT 2014

De andra representanterna från Lund missade jag tyvärr denna gång, men hörde från annat håll att de gjorde bra ifrån sig.

Sedan lyssnade jag på Katarina Lykken Rüter, som pratade en del om det flippade klassrummet och mycket om annat. Hon är härligt inspirerande att lyssna på. Synd att Katarina ska börja på Skolverket.. eller bra för skolverket, men synd att så många duktiga lärare slutar vara just lärare.

Sara Bruun talade också om att flippa klassrummet. Sara hade en skön, avslappnad inställning till tekniken. På något sätt var det som att hon förmedlade att klarar hon det, kan alla klara det. Härlig människa. Hon ger eleverna i princip alla uppgifter via en blogg http://bruunsklassrum.blogspot.se/. Svårare än så behöver det inte vara.

Den föreläsare som trots allt gjorde störst intryck, eller kanske avtryck hos mig, var ändå Srini Swaminathan. Han arbetar på en  skola i Dharavi i Mumbai i Indien.

Srini berättade om sin bakgrund, med en mamma som slet 18 timmar per dygn som barnmorska för att sönerna skulle få gå i skolan. Han berättade om hur han blivit ingenjör och arbetat utomlands, hur han lyckats skaffa ett bättre hem till sin mamma och hur han efter ett tag bestämt sig för att bli lärare, som för att betala tillbaka det han fått från sin mamma och från sina lärare. Skolan han fick anställning på ligger i samma område där han vuxit upp, ett slumområde med stora problem. Han kom till en lokal utan inredning, utan möbler, utan whiteboard. Men han gjorde skola av det han hade.

en man med ett vitt förkläde

Foto: Olle Strömbäck

Har man ingen whiteboard får man bli en. På med ett förkläde och en självhäftande plastfilm, vips har klassen en vandrande whiteboard. Allt för att barnen ska tycka att det är roligt.

Happiness is our foundation, sa Srini flera gångar. Utan lycka och glädje kommer man ingenvart. Och så tog han på sig tigerkostym för att få barnen att skratta.

Utklädd man med tigeröron och tigertassar

Foto: Olle Strömbäck

Han skrapade ihop klassrumsutrustning så gott han kunde, fick en projektor av en kompis, kopplade ihop den med sin egen privata laptop och vips kunde klassen se filmer. Men drömmen var att ha en iPad i klassrummet. Han funderade på hur han skulle få till det, och kom till slut på att han skulle samla in pengar. Han bestämde sig för att springa ett maraton och be folk sätta in pengar till iPaden om han klarade det. Hans vänner skrattade, för han som hade både astma och dåliga knän kunde väl inte springa. Detta var 2011 och idag, 3 år senare har han medalj från 15 maratonlopp. Och han har en iPad i klassrummet. Hatten av för Srini Swaminathan.

man med medaljer

Foto: Olle Strömbäck

Många andra föreläsare såg jag, en del som jag ville se, missade jag, SETT var oerhört välbesökt och på en del föreläsningar fick man köa som inför en rockkonsert.

Med från mässan tar jag inspiration och glädje, lusten att prova nytt och nyfikenheten att se vad som kan funka. Jag, Viveka Gulda, arbetar för närvarande i Lunds skolors IKT-team, men blir oerhört sugen på att undervisa igen. Snart är det dags att återvända till det riktiga arbetet. Det som klasslärare. Och då ska jag ha förkläde.

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s